Åldern detta gissel som plötsligt av någon outgrundlig anledning kommer över en kanske inte helt levnadsglad människa men en som ändå hjälpligt klarar av vardagen utan att tänka så mycket på åldrandet. Vad göra? Ja det är egentligen inte så mycket att göra.

Men att plötsligt upptäcka att det är så mycket jag inte kommer hinna att göra. Av allt som jag tänkt att det och det hinner jag med står plötsligt framför mig som en ogenomtränglig mur där det står att min tid snart har tagit slut!

Men det kan inte vara möjligt det var bara som igår jag tänkte på att planera för framtiden. Resa, skriva min levnadshistoria något som många säger att alla borde göra. Vänta på barnbarn, göra i ordning alla fotografier som ligger i byrålådorna. Ja jag har hur många projekt som helst igång. Så som en blixt från en klar himmel står det klart att, jag hinner inte!

Att läsa dödsannonserna i tidningar är det bäst att sluta med för många i min ålder eller yngre dör! Alla de idoler jag hade när jag var ung, Errol Flynn, Tyrone Power, Gary Cooper och Clark Gable dog när de var mellan 50 och 60. Något som jag har passerat i en del fall med ett flertal år.

Kungen i Sverige är yngre än jag, statsministern är yngre och presidenten i USA är yngre. Hur fasingen har dom hunnit med?

En tröst är att ser jag på gamla foton av släktingar när de fyllde 50 såg ut som de som fyller 80 och 90 idag.

Nu är det kanske bäst att gå och lägga sig och se om det är någon mening att gå upp och koka kaffe i morgon bitti som gubben sa. Jag måste tänka på det som Scarlett O´Hara säger i slutet på Borta med vinden. I morgon är också en dag.